Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/277

Den här sidan har korrekturlästs
261
9 JULI 1819.

française. Denna rätt består, såsom man lätt kan gissa, af skinka och metvurst. Det var rätt godt. Det vanliga är annars att låta servera sig dricka, som gifves på väl korkade seltserkrus, samt ett slags bullar, som jag fann utmärkt goda. Vi pratade mycket politik; vår ledsven yttrade sig fritt, som det bör vara i en konstitutionell stat, ehuru han berättade, att såsom ett symptom af nationens frihet han nyligen setat i arrest för det han yttrat, att ingen fransman borde tåla att taga emot stryk af en schweizersoldat. Förmodligen har han sagt något mera till, men det förmäler icke historien. Vi skrattade mycket åt ett yttrande vid jämförelsen emellan Lyon och Paris, att »Paris est l'enfer des chevaux, le purgatoire des bourses et le paradis des dames». — Vi återkommo hem först efter 10.

Den 9 juli. Vår myntmästare anlände riktigt, men hade glömt sitt löfte att föra oss till Artaud, hvarom Almroth påminte honom, sedan han tagit afsked och hade foten på första trappsteget Han bad mycket om ursäkt för sin distraktion och förde oss riktigt till mannen. Han bodde tvärt öfver torget i le Palais du commerce et des arts. Artauds samling af romerska antikviteter, särdeles ringar och smärre utensilier, var ganska intressant. Bland särdeles saker anmärkte han en koppardolk, som man funnit i en kalkstensgrufva vid kalkstenens utsprängning, sittande i ett stenblock, ur hvilket den blifvit utslagen. Stenen bröts 30 famnar under jordytan. Som man ej förvarat något af stenbitarna, hvaraf den varit omgifven och som borde visa intrycken efter dolken, kan man ej anse uppgiften för ofelbar. Så mycket är likväl visst, att den antika pjäsen var fullkomligt bibehållen utan att vara ärgad eller frätt, som det är händelsen med dem, som gräfvas upp ur jorden, så att han nödvändigt varit betäckt för luft och vatten på sitt gömställe. Artaud hade en stor antik urna af glas, som inneslöt några benbitar och som