gafflar af silfver, små kråsnålar o. d. åt dem, som träffat pappakifvan… Glädjen var stor och allmän. KL ½ 7 var allt slut, tropparna aftågade till fots, och det mesta af folket inskeppades på en stor båt. En del gick till fots, andra rodde i smärre båtar. Marcet förde oss till Théodore de Saussure, som bor ett stycke därifrån; vi konverserade med honom en stund. Han böd oss till middag till onsdagen. Efter återkomsten till Malagny fördrefs aftonen med prat.
Den 12 juli. Vi reste med vårt värdfolk åter till Genève. Marcet följde oss till dr de Jurine, som har en ovanligt vacker mineralsamling. Jurine var en munter och rask gubbe, som skall vara mycket öfver 70 år, men han såg ut att ej ha mer än 60. Han erböd oss att någon dag komma och genomgå hans mineralkabinett. Vi gjorde sedan en visit hos Prevost. Dit kom professor de la Rive, som böd oss till middagen, hvilket vi accepterade, helst Marcets också skulle vara där. De la Rive följde oss till Pictet, som ej träffades hemma, men som vi råkade i observatorium, där han höll på att observera middagslinjen. — Vi följde Marcets till de la Rive, som hade ett dundrande kalas; där gick muntert till. Efter maten befrågades jag med mycken nyfikenhet om vårt konungahus, för hvilket genevrarne ganska mycket intressera sig. Om drottningen, som nyss varit i Genève, taltes icke ett ord. Jag anser det som en utmärkt delikatess.
Vi gjorde i återvägen en visit hos gubben Achard, som jag redan 1812 i London lärt känna.157 Han var då köpman där, men hade nu återvändt till sin fädernestad med sin gumma och med en ansenlig förmögenhet. Han bebodde nu det vackraste landstället utom Genève.
Den 13 juli. Vi gjorde på morgonstunden en visit hos Almroths bankir, M. Pictet-Calandrini, som hade inviterat oss till aftonen; vi måste ursäkta oss, emedan
