Dufour, som länge varit kommendant på Korfu, berättade, att deras enda utväg att förstöra de stora råttor, hvaraf de milliontals hemsöktes och som ej läto narra sig att äta förgiftade saker, var att fånga en hop af dem och svälta dem nära till döds samt sedan släppa dem. Hungern dref dem då att angripa och döda andra råttor, och sedan de hållit i därmed en tid, hade de förvandlat så många råttor till kattor, att dessa, som numera ej åto annat än råttor, i det närmaste utödde de andra.
Vi lämnade sällskapet innan sammankomstens slut för att kunna kläda oss till supén hos Pictet. Vi funno där ett artigt sällskap, Pictets båda döttrar, fruarna Vernet och Prevost samt några unga, rätt vackra flickor. Bland karlarne gjorde jag isynnerhet bekantskap med en doktor Noire, som var en instruerad man. Pictet visade oss en modell af en eld- och luftmaskin samt af en tryckerimaskin. Någon hedrade hans fönster med en vacker serenad, hvarefter följde en liten bal, där Pictet tog fiolen själf och spelte, då han ej fick spelmännen att spela som han ville. Vi kommo hem något efter 11. Pictet är en länge känd physicus. Han är mycket gammal, jag vill minnas omkring 75 à 76 år, men man skulle knappast ge honom mer än ett par och femtio. Arfvedson tog hans yngsta dotter, som ser något gummelik ut, för att vara hans fru. Han synes höra till republikens förnämsta och aktivaste invånare. Han har sedan många år tillbaka utgifvit en mycket läst lärd journal, som förr kallades Bibliothèque britannique men nu heter Bibliothèque universelle.
Den 14 juli. På morgonstunden gjorde jag några försök med Peschiers upptäckter. Kopparhalten i askan af radix ratanhiæ kunde jag på intet vis få rätt på. Hans nya jordart befanns vara lerjord, smittad af kiseljord och fälld med ett öfverskott af kolsyradt alkali. Därefter gingo vi en stund på läsesällskapet, där jag tillbragte några timmar med journalläsning. — Kl. ½ 3 foro vi till Chambésy
