bitar af klar is, hvarmed man fyllde sina glas, därpå slog man sedan vin, som afkyldes och vattenblandades af isen. På eftermiddagen pratades nästan endast kemi, så att jag blef hes. Vi återkommo till Genève omkring 9.
Saussure är en man af en alldeles egen tournure; han synes förlika tre svåra saker: att vara kall, tystlåten och ärlig. Marcet, som känt honom i 50 år, sade mig, att han aldrig kunnat blifva riktigt bekant med honom; de voro ännu på samma fot, som då de andra eller tredje gången råkades. Det var roligt att se kontrasten emellan den öppne, glade, jovialiske de la Rive och den slutne, menande Saussure. — Den stackars Peschiers nya jord och nya syra väckte här salfvor af skratt, som jag icke tyckte om, helst af kemisterna; det såg mig ut, som de ej anade, huru nära det kan vara något hvar att bedraga sig; vid sådana fall tänker jag alltid hodie tibi, cras mihi.162
Den 15 juli. Vi sågo i dag de Jurines samlingar. Hans mineralsamling var en af de vackraste eller den vackraste privata samling jag hittills sett. Allt var utvaldt. Det tog oss från kl. 11 till kl. 4. På eftermiddagen kom Peschier med en ny portion af sin nya jord, som vi examinerade. Den höll ännu lerjord men också någonting annat, som liknade zirkonjord; hans kvantum var ej ett gran,163 således kunde ingenting med visshet bestämmas. Senare på aftonen kom Marcet, vi pratade en stund, hvarefter han bad mig följa sig för att emottaga å hans frus vägnar ett exemplar af hennes Conversations sur l'Économie politique, öfversatta från engelskan af professor Prevost. — Jag hade förkylt mig i ett dragigt fönster hos de Jurine, lade mig med frossbrytningar, hvarpå följde feber och hufvudvärk, som höllo mig vid sängen hela följande dag.
Den 16—18 juli. De la Rive, Marcet och Peschier (brodren, som är medicus) besökte mig flera gånger, gåfvo
