reveny, och har för en eller par månader sedan gift sig. Man har sagt mig — jag kan icke gå i borgen för sannfärdigheten däraf — att mistress Kerr, ej alldeles förnöjd med titeln af mistress Davy, föranledde sin älskare till en negociation att af regeringen blifva nämnd till knight, hvarmed följer titeln af sir framför hans dopnamn och titeln af lady för hans fru. Dessa fruntimmerstitlar hafva i England ett så mycket större värde, som en man ej här på ärligt svenskt maner nämner sin hustru vid sitt döpelsenamn och kallar henne vårt ovärderliga du, utan sir Humphry säger: lady Davy, you etc., och mister N. N. säger mistress N. N. åt sin hustru. Om Davy har gjort denna negociation, så är det utan tvifvel ej en manlig karaktärs handling, och hans bästa vänner skona honom ej heller därför i hans frånvaro, men det är ursäktligt, om det varit för att göra hans älskarinna ett litet nöje, som hon dessutom skulle så rikt betala honom. Med få ord, man skyller det nya paret att i sitt nya stånd något hafva öfverdrifvit idéen om den elegans och den präktighet, som ägnar riddaren och hans lady, och att en produkt af detta fel, som vanan visserligen skall korrigera, var orsaken till min häpenhet, då jag inträdde i kemistens förmak.
Han var ännu ej där men kom efter några ögonblick. Vi togo vår dejeuner under hvarjehanda samtal. Bland annat gaf han mig den så obehagliga underrättelsen, att han nästa tisdag skulle anträda en resa till Skottland, hvarifrån han ej kunde återkomma förr än vid början af nästa år, och att vi således i dag skulle se hvarandra för sista gången. Jag tillstår, att denna nyhet kostade bra på mig; ty oaktadt de öfriga kemisternas stora meriter så kan man likväl säga, att Davy är bland dem till snille, arbetsamhet och intresset af sitt umgänge som månen bland stjärnor. Jag skall icke glömma denna angenäma dag jag i hans sällskap framlefde, ty oaktadt kortheten af vår samvaro har ingen ingifvit mig så mycket förtroende och öfverhufvud varit så intressant för umgänget som han.
