vore sammanfogad af höga pyramider, pressade emot hvarandra. Man skall hafva anmärkt, att i allmänhet hvar punkt af en glacier rörer sig nedåt 3 till 4 tum i månaden. Men på de sista åren har det ibland händt, att de framskridit tidtals en fot inom tjugufyra timmar. Sådana framsteg hota alltid den framföre liggande dalen med undergång. Dessa ismassor bedraga ögat med utseende af närhet; jag trodde oss vanligen invid glacieren, när vi ännu hade en half svensk mil dit. — Vi anlände kl. ½ 4 till le Prioré de Chamouny, en liten by med sin kyrka, där man träffar tvenne förträffliga värdshus, i hvilka resande på allt sätt finna sig väl Vädret fortfor att vara regnigt, tidtals föllo häftiga regnskurar, och ingen kunde göra sig den minsta idé om, att vi nu voro inneslutna inom så ofantliga berg, utan att hafva sett det vid klart väder. Vi förnötte resten af vår dag med att äta middag och att bese de naturhistoriska samlingar, som här i tvenne särskilda bodar finnas uppställda till afsalu i detalj. Man hade åtskilliga vackra mineralier, men för hvilka man begärde tio gånger mer, än de voro värda. — Barometern, som fortfor att vara i stigande, gaf oss godt hopp for morgondagen, då vi egentligen skulle bese det märkvärdigaste af glaciererna.
Den 24 juli. Resande besöka Chamouny hufvudsakligast för att på närmare håll betrakta Montblanc och för att se en af de största glaciererna, som kommer därifrån och som fått namn af la Mer de glace. När Montblanc, som det oftast händer, betäcker sig med moln, så får man nöja sig med att gå upp på »ishafvet». Ganska få försöka att bestiga själfva det höga bergets topp, hvilket är ett ganska tröttsamt och tillika kostsamt företag. Man behöfver därtill tre dagar och måste sofva två nätter på isen högt upp i skyarnas region. Hvarje person behöfver 6 till 8 guider, som då föra stegar och rep, matvaror och kläder. Man binder sig alla tillsamman, så att om en faller, så hänger han fast vid de andra och kan åter uppdragas.
