vår guide att föra oss öfver le Col de Balme genom en del af Walliserland till Bex till aftonen. Därtill fordrades att resa ut senast kl. 5. Det af barometern så länge förgäfves utlofvade vackra vädret inföll ändtligen, och Montblanc stod där nu för våra ögon till alla sina delar fullkomligt aftäckt, bestråladt af morgonsolen i all sin härlighet; hela raden af snöbetäckta fjäll, som därmed sammanfalla till en enda kedja, utbredde sig nu tydligt för oss, och vi njöto det efterlängtade tillfället att försöka se oss mätta på denna stora och rysliga naturskönhet. Här sågo vi nu, hvarest man går upp på berget långs åt le Glacier des Bossons, och vägen upp till spetsen syntes oss, af ovanan att döma om afstånden uppåt, så lätt och så kort, som om det vore blott en timmes vandring.
Vi började vårt aftåg precis kl. 5. Luften var angenäm, snarare litet kylig. Vi hade två timmars väg att göra på bottnen af Chamouny-dalen, och vi foro där förbi, först le Glacier des Bois, som vi gårdagen besökt, sedan längre fram le Glacier d'Argentière, som är den största af alla i Chamouny-dalen nedstigande glacierer och hvarifrån större delen af Arve-floden kommer. Här passerade vi i byn af samma namn den sardinska gränstullen emellan Savoyen och Schweiz, där man likväl ej visiterade oss. Längre fram foro vi vid byn [le] Tour förbi le Glacier du Tour, och slutligen började vi uppstiga på Col de Balme, som tillsluter Chamouny-dalen och från hvars höjd Arvefloden tar sin första upprinnelse. Vi anmärkte nu, att sedan floden ej mer fick vatten från glaciererna, var dess vatten klart, men att allt vatten, som kom från dessa, var oklart, liksom mjölkblandadt, af det stengrus, som följer med från isen på höjderna och som vanligen är så fint, att det på många mil ej hinner afsätta sig. Vi upphunno kl 10 på ryggen af våra snälla mulåsnor högsta höjden af Col de Balme, 5,400 fot öfver hafvets yta och ungefar 2,000 fot öfver Chamouny-dalen. Här vände vi oss ännu en gång om för att sista gången betrakta hela serien af de
