Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/310

294

I CHAMOUNY OCH SCHWEIZ 1819.

taga en butelj vin, och som vi ej genast märkte, att detta var en följd af någon överenskommelse emellan badhusdirektion och honom, begärde vi oskyldigt vinet. Man gaf oss två buteljer för en och lät uppvakta oss af väna tärnor, hvilkas tal och åtbörder tillkännagåfvo en viss fördomsfrihet eller jag må nästan säga ett fritänkeri rörande hvad vi andra kommit öfverens att anse för anständighet.¹⁷⁶ Vi smakade vinet, talte några oförtäckta ord med tärnorna, som däraf mindre togo humör än af vår hastiga bortgång, och fortsatte promenaden långsåt floden, hvarefter vi gingo några trappor uppföre till Myntet, som var ett ganska vackert hus, utanför hvilket man af ett till hälften nedrifvet rundt fästningstorn gjort en liten med ett järnstaket och några bänkar försedd plan, från hvilken man njöt en ganska härlig utsikt öfver floden och åt Alperna, af hvilka Grimsel begynte synas. Härifrån gingo vi till promenaden på de förra fästningsverken. Den var utmärkt skön. Solen höll på att gå ned, och en del af Alperna, som begynte synas, förgylldes af aftonrodnaden. Flera sällskap af stadens invånare dels spatserade här, dels hvilade på de tätt utsatta bänkarna. Vår väg från detta ställe ledde oss förbi ett sjukhus. Dess utsida visade ett palats, och det såg nybyggdt ut, oaktadt det enligt åskriften varit byggdt sedan 1741. Det utgjorde en fyrkant och hade på den ombyggda planen en skön, planterad promenad med en vattenkonst midti. Jag har ej sett ett skönare hospital. Vi gingo likväl icke in, emedan det var vid patienternas sängtimme. Härifrån gingo vi att bese ett par björnar af en ofantlig storlek, som hållas i en af de förra fästningsgrafvarna. Kanton Bern har en björn i sitt vapen och föder därföre alltid ett par björnar, liksom kanton Genève, som har en fläkt örn, föder ett par örnar i ett särskildt litet hus, som står på pålar i Genèversjön vid hamnen. Björnarna voro tama, vår ledsagare lät dem göra en liten exercis för bröd, som nedkastades, men med all denna tamhet vågar man sig icke in till dem, icke ens deras