vara plan, sluttar mot fötterna. En evighet af hufvudkuddar rågas öfver hvarandra; man har blott ett lakan, det hvarpå man ligger, och i stället för täcke och lakan har man en utpöst, stor och tung fjäderbolster, inlagd i ett fodral af kattun, hvars undre sida är utfodrad med hvitt bomullstyg, vanligen kambrik. Och så ligger man emellan båda fjäderbolstrarna i de kväfvande juli- och augustinätterna. Sedan vi borttagit öfre bolstern, återstod oss endast att i kläderna kasta oss på den lakanbetäckta underbolstern och att lägga öfver oss våra kapprockar. Men också, då vi kl. 4 stego upp från en orolig sömn, hvilket dunförråd på alla våra klädespersedlar, hvilken mängd af små uthungrade cimices, som flytt till skrynkorna af våra kläder för att utbyta sin platta genomskinlighet mot en röd frodighet Jag ser Arfvedson ännu, som aldrig slutar att syna hvarje veck och som svär en ed för hvarje hungrig förbrytare han ertappar. Men ändtligen sitta vi åter i postschäsen, d. v. s. en fyrsitsig suflettvagn, hvilken till de vanliga, som brukas hos oss, förhåller sig som Stockholms hyrvagnar till goda, täckta vagnar i allmänhet.
I Tuttlingen viserades våra pass. Det är första staden af konungariket Württemberg. Man lät oss där betala fyra gulden (4 rdr b:ko) för den skada vi under resan genom Württemberg skulle göra åt vägarna, och gaf oss ett kvitto, som vid gränsen skulle uppvisas vid utfarten, oss obetaget att fara ut hvar vi ville. Vi genomforo tillika ett inuti konungariket Württemberg beläget furstendöme, Hohenzollern-Hechingen, som styres af en egen suverän förste. Vi passerade hans hufvudstad Hechingen, utanför hvilken Hans furstliga höghet har ett rätt vackert men borgerligt landställe, som vi förbiforo. Inuti staden höll H. H. på att bygga sig ett litet slott. Det var ej så stort som det, hvarpå landshöfdingen U. i Nyköping184 ruinerade sig, således torde försten kunna gå i land med sitt. Hechingen är sista hållet till Tübingen. Det begynte mörkna, då vi foro från Hechingen, och himmelen betäckte sig med
