att taga afsked. B. gjorde mig present af ett par Zambonis eller rättare de Lucs torra elektriska staplar. — Vi afskickade denna afton våra saker med en roulier till Stuttgart for att sedan efter en tur åt Wildbad och Karlsruhe bege oss också dit. Vid aftonmåltiden serverade Gmelin punsch, hvarmed han och Arfvedson smorde kräset, under det den ämabla frun och jag sluppo med ett halft glas. Herrarne blefvo rätt väl upprymda, glada och goda, och vi hade säkert suttit där ännu, om vi ej behöft gå tidigare till sängs för vår till bittida på morgonen utsatta resa. Vi skildes åt kl. ½ 12, och Arfvedson, som nu ej kunde sofva, slog sig på filosofi. Resultatet af hans resonemang blef, att det vore ej så tokigt att gifta sig, om man kunde få en sådan klenod som fru Gmelin, hvartill jag svarade: »Ja visst.» Under det Arfvedson djupsinnigt forskade öfver quomodo i denna fråga, somnade jag.
Den 6 augusti. Kl. ½6 anträdde vi resan till Wildbad, åtföljda af Gmelins yngre bror, som är justitieråd, ett ämbete som här svarar emot våra assessorer i Hofrätten. Vi åto middag i Calw hos Gmelins syster, som är änka.190 Hon var nu ej hemma, men hennes dotter var oss en ganska förträfflig värdinna. Under det middagen tillreddes, gåfvo bröderna oss en liten konsert, justitierådet sjöng, och kemisten ackompanjerade på piano. Sångaren hade en skön röst, mycket musikaliskt naturligt anlag och mycken konst. Strax efter middagen gjorde vi visit hos en dr Grüner, som skänkte mig ett par vackra stuffer af arseniksyrad kobolt. På vägen emellan Calw och Wildbad mötte vi vår egentliga värdinna, som berättade, att de båda fruarna Gmelin (modern och justitierådets fru) gått oss till mötes till byn Calmbach. Vi träffade dem här, läto åkdonet gå förut till Wildbad och promenerade med damerna till badet…
