silfver. Själfva gången var emellan ½ och ¾ aln bred. På sidorna närmast till gneisen utgjordes den af kvarts och blende, därinom af kolsyrad mangan och weissgültigerz med något blyglans. Man lyser sig här med lampor, hvilket gör, att grufvan inuti ej är nedrökt och att man således ser bergets insida på de flesta ställen ren. Vi kommo upp kl. ½ 11 efter att hafva stigit på stegar nära perpendikulärt uppföre. Vi befunno oss nu ett ganska långt stycke ifrån det ställe, där vi gingo ned och dit vi nu öfver fältet återvände. Här hade Kühn låtit anrätta en bergsmansfrukost, som smakade oss rätt förträffligt. Vi besågo sedan bokverk, vaskverk och stosshärdar203 och återvände därpå till staden kl. 12.
På e. m. besågo vi med inspektor Breithaupt det för afsäljningen bestämda nederlaget af mineralier. Man proponerade mig att föreslå mineralnederlaget i Falun att byta med det i Freiberg, så att de utan penningekostnad kunde på båda hållen förse sina samlingar med hvarandras fossilier. Det är oändligt rart att se äfven de allmännaste saker från Falun i utländska samlingar. Sedermera besågo vi en utmärkt vacker samling hos dr Rohartz; den var väl vårdad och fin som en fruntimmerssamling.
Kl. 6 följde oss Lampadius till bergsakademiens laboratorium, som var ganska klent. Han lät här bereda svafvelbundet kol och viste oss en anstalt att i järnretort (af smidt järn) bereda kalium. Därefter viste han oss beredningen af potatesvin, hvilket vi smakte och, ehuru det ännu var ungt, funno förträffligt. Han gör det af 25 del. stärkelsesirup, 25 del. vatten samt 2 del. hallon och 2 del. vinbär (Johannisbeeren), hvilka öfvergjutas med + 30° varmt vatten och lämnas så på ett ställe emellan + 18° och + 22° i tre veckor; det jäser långsamt och är då färdigt att tappas på en tunna att klarna samt tappas efter två månader på buteljer. I lägre temperaturer än + 18° jäser det ej mer utan möglar och förstöres. Däremot surnar det icke i den föreskrifna temperaturen. Det är ganska
