rostningen utvecklas mycket arsenik, man går här i en nästan beständig arseniklukt, men man finner sig icke illa däraf, och folket såg ganska friskt ut.
Vi gjorde sedan en promenad långs åt stranden af Mulde till den så kallade Muldenhyttan, där man byggt en kolugn, som var ett stort parallellepipedum af tackjärnsplåtar, hvari ved inlades och som upphettades utifrån. Man uppsamlade trädsyran. Gick ej särdeles bra, gaf porösa, lätta kol och brukades endast försöksvis. Jag meddelade i stället för denna odugliga inrättning en ritning af de franska kolugnarna och uppmuntrade herrarne Kühn att anställa försök därmed.205
Den 24 augusti. Vi hade utsett denna dag för vår afresa till Dresden, och som vi önskade innan dess träffa mineralogiæ professoren Mohs, skickade vi honom ett bud för att fråga, hvad tid på förmiddagen han kunde emottaga oss. Budet återkom ej på en timme. Vi besökte Lampadius, som bodde midt emot oss, och funno ändtligen vid vår återkomst budet, som annonserade, att Mohs skulle komma själf om några ögonblick. Sedan vi väntat 1 ½ timme och därigenom blifvit förhindrade att göra våra skyldiga afskedsvisiter i rätt tid, kom han ändtligen, just som vi voro i begrepp att gå ut. Han är en liten, mager, städad person, som har alla de karaktärer, hvarpå man vanligen utmärker gamla ungkarlar. Vi talte ej ett ord om mineralogi utan med mycken ceremoni om andra saker, om bergsakademiens ofullkomliga inrättning o. s. v., och under det vi nu pratade en timme, kommo de af våra bekanta, som vi själfva bort söka. Sedan de gått, gjorde vi en kort tur i staden för att lämna våra afskedskort hos Kühn. Hela staden var nu i ett slags glädjealarm. En hel gata var på ena sidan beklädd med bergsmän i full gala, prydda med ars- och knäläder, hvita underkläder, galonerade frackar, svärd och yxor samt husarmössor. Gatan var på den andra sidan klädd med militär. Prins Maximilian
