man först sprutan på ventilen B och då flaskan är tom, påskrufvas infusionskärlet, och ventilen öppnas.
Dessa upptäckter förtjäna att af våra pharmaceutici eftertagas. Jag har mycket frågat efter, om man har någon teori till grund för detta förfarande, men har ej kunnat finna något spår därtill. Réal är en fransk grefve af dem, som sista skakningarna skickade på andra sidan om hafvet; man känner ej hans anledningar att först försöka det, och hans landsmän hafva ej lämnat uppmärksamhet åt detta infusionsinstrument. Det är svårt att göra sig redo för verkningen af tryckning vid detta tillfälle, helst en så liten som den af blott en atmosfär, ty vattnets täthet förändras däraf så obetydligt, att man ej gärna kan skrifva verkningarna på dess räkning. Då dessutom salter i Réals press ej lösas fortare än i vanligt vatten, så låter det snarare gissa sig, att sammanpressningen sönderrifver de kärl, hvari växternas närmaste beståndsdelar ligga insvepta, så att de nu omedelbart röras af vattnet och således hastigare upplösas.
Struve berättade oss, att han var sysselsatt med ett medicinskt försök, som bestod däri att låta personer nakna sätta sig i träkar fyllda med kolsyregas. Karet är öppet upptill och fylles med gas genom en pip, som leder gasen till botten. Man fortfar, till ett ljus, som insänkes i karet, slocknar. Då sätter sig en person in jämnt efter bröstet. Gasen frambringar en högst angenäm känsla af värme öfver huden; efter en stund utbryter svett. Man hade funnit det verksamt i lamhet, men försöken voro nyss började. Ingen obehaglig verkan på andedräkten hade försports.
Vi begåfvo oss därefter till Blöde och genomgingo hans samling af mineralier. Den var ganska vacker och tämmeligen fullständig. Vi hunno likväl ej mer än till hälften genomgå den till middagsdags. Vi inhämtade vår tarfliga middag på ett värdshus och hade kl. 4 åter möte med Blöde, som nu förde oss att bese naturalsamlingen i der Zwinger. Detta är en magnifik slottsbyggnad, som
