Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/350

334

RESAN I TYSKLAND 1819.

inuti sig omsluter en fyrsidig gårdsplan. Husen utgöras endast af stora och höga salar, ämnade från början till förvaringsrum åt samlingar af alla slag. Vi begynte med mineralsamlingen, som var upplagd under glas i ett stort galleri, i hvars ända man målat Vulcan och Neptun al fresco i kolossal storlek för att göra syftning på de två teorierna om jordmassans bildning. Samlingen var ganska vacker men i senare tider ej förökad. Det som mest ådrog sig vår uppmärksamhet, var en stuff saltsyrad silfveroxid, som var ren och fri från bergart och vägde något öfver 13 skålpund. Den hade förefallit i Johanngeorgenstadt Vi besågo som hastigast äfven den geognostiska samlingen, hvilken var uppställd i motsvarande galleri och i synnerhet i petrifikater innehöll utmärkt intressanta saker, af hvilka jag endast skall nämna tvenne: 1:o en trädstock med rötter och grenar, fullkomligt förstenad till holz-agat. Nedre diametern var 3 alnar och den öfre 2½. Stycket hade 2 alnars höjd, men därvid låg ännu ett ¾ aln högt stycke af den nedersta, större ändan hel till sin omkrets, men rötterna hade blifvit afslagna vid uttagandet och lågo bredvid. 2:o En bordskifva af skiffer af 2 alnars längd och 1 alns bredd, innehållande en zoofyt (pentakrinit kallad) förvandlad i misspickel. Hela bordets yta var genomdragen af djurväxtens utgreningar, hvilka sågo ut som förvandlade i silfver. Här låg äfven ett helt ammonshom af ¾ alns diameter. — Vi genomgingo de salonger, där uppstoppade fåglar och djur förvarades, men uppehöllo oss ej särdeles därvid. Vi gjorde sedan en liten promenad öfver den inre gården, som har några vattenkonster och är en samlingsplats för alla små barn med sina ammor, likasom fordom Kungsträdgården var i Stockholm, så länge den var ämnad till en rekreation för stadens invånare.²⁰⁷ Hela borggården hade en mängd med stora, förträffliga pomeransträd, af hvilka flera hade 10 till 12 tum i diameter och voro det oaktadt planterade i lådor af vanlig storlek för pomeransträd. Historien af dessa träd, hvilkas antal, tror jag, går till ett par hundrade,