juveler tillhöra den kungliga skrudens olika delar, mest likväl ordensband, men de äro så gjorda, att de kunna uttagas och förvaras särskilda, hvarigenom man lättare kan förekomma frestelsen hos dem, som råkat få tjuforgan. Man frågar billigt, huru så mycket dyrbart kommit oskadadt från såväl franska som preussiska rofgiriga klor. Det var alltsammans under kriget på Königsteins fästning, hvars naturliga belägenhet är sådan, att man icke ens försöker att i krigstider belägra den.
Jag bör ej lämna obemärkt en simpel vanlig silfverkappe, förgylld inuti, hvars historia intresserade mig obeskrifligt. Då konungen af Sachsen208 firade 50-årsdagen af sin regering, räcktes honom denna bägare af deputerade från en numera under konungen af Preussen lydande stad såsom en gärd af forna, under hans styrelse lyckliga undersåtars tacksamhet. Därpå stod (jag minnes ej precis verba formalia): »Till tacksamt, underdånigt minne af en 46-årig huld och faderlig regering med verkligt sachsiska hjärtan framräckt till den bäste konung af den numera preussiska staden • • •s (jag minnes tyvärr ej namnet) invånare», Gåfvans ödmjuka ringhet, då den var ämnad åt deras goda kung, och hjärtats uttryck medföra något oändligt intagande. Konungen lät fylla bägaren med vin och drack därur med tårar sina forna undersåtar en faderlig tacksägelseskål. Konungen i Preussen hade gifvit tillstånd till denna deputation. Om någon monark af hans länder skulle en gång återfå en stad, skulle väl en bägare därifrån på lika sätt återgå till slottet i Berlin?
Aftonstunden tillbragtes hos Blöde med att genomgå några ark af hans öfversättning af lärboken i kemien.209 Blöde förvånade mig i sanning genom den riktighet, hvarmed han uppfattat meningen, så mycket mer som han nyss lärt svenska språket, som han i kemien är en nyss begynt amatör och som allt detta blifvit gjordt på de
