fädernesland, bad mig för allting så laga, att han i Vetenskapsakademien skulle stå kvar som inrikes ledamot,221 och yttrade, att han förr eller senare skulle återkomma till Sverige för att där åtminstone få sluta sina dagar. Han erböd sig att föra oss omkring till de lärda, som vi ännu ej sett, och vi begynte vår rund kl. 9 med en visit hos prof. Weiss för att där presentera Arfvedson. Weiss inviterade oss att se mineralkabinettet dagen därpå. Därifrån besökte vi Hermbstädt. Det är en liten karl, som ser ond och beskedlig ut och som säkert är en stor fjäsk. Han emottog mig med en utomordentlig artighet och sade oss mycket vackra saker. Under det vi här sutto, kom gen. chirurgus Rust och berättade, att han blifvit af Lobo buden till middagen på mig i sällskap med flera berlinska lärda till torsdagen, men att, som han själf bjudit Lobo och flera andra på dr Albers från Bremen, så hade Lobo cederat sitt främmande, som han nu i stället inviterade till sig, och så beslöts, att vi skulle efterkomma invitationen.
Från Hermbstädt följde Helvig mig till dr Seebeck, en utmärkt physicus, som de senare åren ganska mycket sysselsatt sig med försök öfver ljuset och särdeles dess kemiska verkningar. Han visade mig sina försök med artificiella fosforer, hvaraf han inneslutit åtskilliga i glasrör och lagt dem i en liten låda bredvid hvarandra. Han införde oss i ett mörkt rum och visade, att dessa phosphori ej lyste. Därefter utsatte han dem i några sekunder för dagsljuset och kom nu åter in med dem. De lyste nu ganska starkt och med olika färgade sken. Ljuset aftog småningom, och efter fem minuter var det till det mesta åter försvunnet. Därefter visade han sina försök med ljusets verkan på saltsyrad silfveroxid, att den nämligen i det violetta ljuset svartnar men blir i det röda rosenröd och behåller denna färg sedan, om den förvaras i mörkret. Från Seebeck gingo vi att besöka Erman. Han är en af Tysklands förnämsta physici. Vi pratade
