Utgifvarens förord.
Berzelii efterlämnade reseanteckningar äro förda under hans bägge tidigaste utlandsfärder: till England 1812, till England, Frankrike, Schweiz och Tyskland 1818—1819.
Inom kemien spelade vid denna tid västra Europas lärde den ledareroll, som snart skulle öfvergå i Berzelii egna händer. I England stod Davys rykte på sin middagshöjd. I Frankrike fortlefde de stolta traditionerna från Lavoisiers dagar med nästan oförminskad glans. Personliga förhållanden, kanske i främsta rummet brefväxlingen med Berthollet, föranledde, att Berzelius i förstone kände sig mest dragen till Frankrike. Af hans bref till Gahn finner man, att en resa till Paris redan 1811 för honom hägrade som ett önskemål. Åtskilliga hinder fördröjde emellertid planens förverkligande. Främst penningfrågan. Utsikterna att af allmänna medel erhålla understöd för att »taga connoissance af främmande instituter» voro i början ganska små. »Statsrådet», skrifver han, »tyckes icke vara så synnerligt gint, ty det påstår, att 1:o är det icke brukligt och 2:o kan det icke ske utan åtal vid en kommande Riksdag, att man till detta ändamål använder kronans medel.» Dock tyckas vederbörandes betänkligheter i detta afseende slutligen blifvit skingrade, ty det heter på nyåret 1812: »För två dagar sedan afgjordes
