apparat doppas till tre fjärdedelar i utspädd saltsyra, så kommer platinalöfvet i full hvitglödgning och lyser som en stjärna. För att få detta löf tager Wollaston en mycket fin tråd af platina, virar den i spiral om en tjockare koppartråd, lägger den emellan två kopparskifvor af en styfverslants tjocklek och valsar ut alltsamman, till dess att kopparskifvorna icke kunna bringas till större tunnhet — Wollaston inviterade mig till middagen. — Jag gick därifrån till Banks' bibliotek för att få veta, huru jag skulle kunna utbekomma Phil. Transactions för Svenska vetenskapsakademien. Bibliotekarien hade den complaisancen att följa mig till Somerset house till ombudsmannen för societeten, mr Lee, hvilken mot mitt kvitto utlämnade de 20 volymer, som felades. Jag hade ämnat sända dem med kuriren, men det blef för voluminöst. På Banks' bibliotek såg jag dr Domeyer21, som icke kände igen mig och som jag icke heller låtsade känna. Man sätter här intet värde på honom, och hans lärda dryghet gör honom till ett föremål för åtlöje. Jag dinerade hos Wollaston i sällskap med dr Marcet. Det var visserligen, näst den på Greenwich, den intressantaste jag haft. Wollaston berättade mig ett försök han anställt att utröna, om icke elektriciteten vore i nära samma predikament som flogiston, hvilket han hoppades utreda genom bruket af lika tunga och likdiametriga pendlar, den ena af zink och den andra af smält salpeter. Den förra skulle innehålla mycket flogiston och den senare intet. Försöket slog ut efter hans förmodan och fortsattes i sex månader. Tvenne salpeterpendlar gingo hvarandra lika. Men då han efter sommarens förlopp skulle återtaga sitt försök för att fullt verifiera dess riktighet och därtill gjorde en tredje pendel, befanns att denna gick alldeles lika med zinkpendeln, och vid närmare granskning fann han, att de förra pendlarna spruckit under afsvalningen, hvilket gifvit det bedrägliga resultatet. — Sådan bör en naturforskare vara.
