144. Den gamla, från 12:te århundradet härstammande kyrkan i Orcival innesluter en Mariabild, som af ålder varit föremål för ifrig dyrkan.
145. Efter den originelle rimmaren och »aritmetices magistern» Hans Jakob Seseman (f. 1751, d 1819), som ännu på Berzelii tid var en af »gatans ryktbarheter» i Stockholm. 1111 hans dräkt — afbildad t ex. i Lundins och Strindbergs »Gamla Stockholm», s. 236 — hörde bl. a. en bredskyggig hatt af betydande dimensioner.
146. Med detta namn, som på skilda tider tillagts flera olika mineral såsom korund, granat och vesuvian, betecknas här en brunröd varietet af zirkon. Berzelius har några år senare i K. V. A. handl. 1824 (s. 306) publicerat en af honom själf utförd analys af hyacint från Expailly.
147. Lieue de pays: vägmått, som afviker från den vanliga franska milen och hvars längd växlar i olika landsdelar.
148. Man erinre sig, att »trapp» enligt Werners terminologi betecknade en genom utfällning på våta vägen uppkommen bergart. Berzelius anspelar upprepade gånger på striden mellan plutonister och neptunister, som under hans tidigare mannaår i så hög grad ådrog sig den lärda världens uppmärksamhet och som tog sitt måhända mest pregnanta uttryck i debatten om basaltens eruptiva eller sedimentära natur. Af reseanteckningarna får man det intryck, att han ursprungligen och ännu under sin senare vistelse i London lutade åt den Wernerska skolan (jfr t. ex. sid. 120) men att han genom sitt umgänge med de franska geologerna i Paris och kanske framför allt genom egna iakttagelser i Auvergnes vulkantrakter, som redan före honom hade omvändt en d'Aubuisson och en Leopold von Buch, så småningom kom att gå öfver till det motsatta lägret utan att dock gilla dess öfverdrifter. Sina åsikter i denna fråga har han ett par år senare utförligt framlagt i sin årsberättelse af 1821, s. 161, där han söker medla mellan ytterligheterna.
149. Berg af vulkaniskt ursprung på gränsen mellan departementen Ardéche och Haute-Loire; utgör högsta toppen af Cevennerna (1754 m). Jfr Cordiers itinerär (s. 391), där namnet skrifves Mézin.
150. Antagligen härrör den omtalade taflan från Pietro Perugino (f. 1446, d. 1524), en af de förnämsta målsmännen
