Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs
37
25 JULI.

hos gref Fonchal, som budit mig på envoyéen Rehausen, hvilken ej kom. Gref Fonchals gäster voro för öfrigt den ryktbare mineralogen gref Bournon och Edmund Davy. Vi talade mycket mineralogi, som jag icke förstår. Bournon är såsom fransos något pratande, men en man med ett ganska klart och rent omdöme.

25 juli. Lördag. Försöken fortsattes hos Marcet till kl. 1. Jag gick då för ett par timmar till laboratorium i Royal Institution. Åt middag ensam hos Pagliano och gick därefter på operan. Pjäsen var Ginevra di Scozia, musiken af Pucitta. Catalani spelte Ginevra och Tramezzani Ariodante. Det är visserligen omöjligt att uppfylla sina partes bättre än dessa tvenne gjorde det i afton, och oaktadt alla de andra spelte och sjöngo som skolpojkar, så har aldrig någon pjäs gifvit mig en så innerlig förnöjelse som denna. Efteråt gaf man »Zephyrs äktenskap med Flore», en väl imaginerad och ej illa utförd balett. En sak, som väckte min förundran, var att se Vestris, som i all sin tyngd gjorde sin sak som Zephyr rätt bra, midtunder dansen fara af i vädret i en ganska graciös ställning och försvinna i ena hörnet af taket, utan att jag med det skarpaste bemödande kunde upptäcka något snöre och utan att minsta tecken syntes, hvar ett sådant skulle vara fästadt vid kroppen. Som han icke svängdes ikring, så förmodar jag, att han bars af en ståltråd, som väl kunde vara så smal. att den ej syntes, och ändå hålla. En stund efter flög Flore också för fan i våld. De återkommo, och pjäsen slöts med, att Zephyr tog Flore i famn och flög upp halfvägs i taket, där de stannade midt öfver teatern i en så fullkomligt skön och graciös ställning, att det var ett verkligt nöje att se det. Äfven denna gång kunde ej minsta tecken till snöre eller ståltråd synas, äfven då jag ställde mig tätt vid orkestern. Oaktadt Flore var en jättinna till dansös, så höll Vestris henne ändå med så mycken styrka och blott med en arm, att