2 augusti. Söndag. Jag steg upp kl. 1⁄26 och gick till White horse cellar i Piccadilly, där jag intog den för mig beställda platsen i en stagecoach för att afresa till Bath.
Sättet att resa med skjuts i England är icke såsom i Sverige. Man reser antingen i extrapost eller med posten (the mail) eller i stagecoaches. Af extraposten har jag redan vid min resa från Harwich till London gifvit ett litet specimen. The mail är en bekväm täckt vagn på fjädrar, som går med fyra hästar och förer posten. Fyra personer sitta inuti och tvenne utanpå. Dessutom åker här en postiljon, som är ansvarig för brefven och som är väpnad. Fördelen att gå med mailen är den att komma snart fram och på en precist utsatt tid; men den har den ofördelaktigheten att vara dyrare än stagecoachen och att oafbrutet gå natt och dag. En insides passagerare betalar dubbelt mot en utsides, men han får därvid också föra 20 skålpunds tyngd obetald, då däremot utsides passageraren far betala för hvart skålpund han förer öfver 10. Stagecoach är den allmännaste resevagnen. Den går med fyra hästar, är täckt och vanligen mycket väl målad och lackerad, och dess direktion står utsatt på alla sidor med stora gyllene bokstäfver. Inuti vagnen sitta fyra personer, jämte kusken en person, sex stycken på taket och tre stycken baktill i ett slags liten schäs, hvarunder är en stor packlåda för sakerna. Det hela står på fjädrar, som utgöra åtta par och gifva vagnen en angenäm och lagom skakning. Hvart par fjädrar har detta utseende
och borttaga känningen af vägens ojämnhet utan att slänga åt sidorna. Insides passageraren betalar dubbelt
