sätta honom i mineralkabinettet hvilket också verkligen skedde, så kunde jag icke afhålla mig från den misstanken, att sir Humphry fruktade för många lika namn i vetenskapen, hvarigenom han skulle kunna blandas med agnar. Emellertid är laboratorium nu åter öppnadt för Edmund; jag vet icke, om mina föreställningar till Marcet verkat något däri.
31 augusti. Måndag. Jag gick kl. 9 till dr Pearson att höra hans föreläsning i kemien. Den gifves i hans laboratorium, ett stort, rymligt rum, fullt af en mängd kemiska attiraljer och alldeles likt de gamla kopparstick af laboratorier man ofta ser. Dr Pearson själf satt oklädd eller rättare trasigt klädd med ett par orena ullstrumpor dragna öfver knäna utanpå permissionerna; hans auditores däremot voro ganska briljanta herrar, allesamman medicinæ studiosi från Georgs hospital till ett antal af 30 eller 40. Bland hans åhörare var äfven fru Lowry (se den 31 juli) och två af hennes barn. — Nu började dr Pearson att beledsaga sina föreläsningar med försök; men det slurf och den svinaktighet, som där rådde, är obeskriflig; icke ett enda rent glas. icke ens rent vatten att skölja dem i, ej en tratt eller ett klippt filtrum; han begynte med att göra citronsyra af redan beredd citronsyrad kalk för att visa, att citronsyran ej fälles af kali såsom vinsyran. Därtill användes svart svafvelsyra, och den citronsyrade kalken fräste, så att den rann öfver i många glas. Slutligen filtrerade han smörjan genom hopviket papper, som instacks i öppningen af ett glas, utan att nyttja tratt.
Därefter kom han (jag inser icke, hvad hänseende denna ordning har till hans föregående lektioner) till garfämne och galläpplesyra. Han sade därvid, att det vatten, hvarmed galläpplepulver digereras, upplöser galläpplesyran och föga garfämne, hvilket således stannar till sist i galläpplena; att galläpplesyran svärtar järnsalter men att garfämne ej gör det, om ej det är orenadt af galläpplesyra;
