som af författaren kallades tremophrenites. Den liknar phrenites56 ganska mycket men utmärker sig genom en darrning i musklerna. Utgången är alltid dödlig, då den skötes såsom phrenites, men den låter i de flesta fall hjälpa sig, då opium ges i stor och repeterad dosis, tills det ger sömn; författaren gaf som oftast 2 gran opium hvarannan timme. Han anser fylleri vara en predisponerande orsak till detta onda. Bland de utdrag, som upplästes, var äfven ett af min afhandling om varmblodiga djurvätskor. Sällskåpet åtskildes kl. ½ 11.
9 september. Onsdag. Jag passerade en stund på förmiddagen hos Marcet för att ställa våra försök i förvar under den tid vi icke kunna arbeta, då vi båda ämna resa på några dagar från London. Marcet uppläste sedan sitt gensvar till Pearsonska frågan, ställdt i ett bref till Bostock, som fordom var af Pearsons mening, men som nu erkänner sitt misstag och publicerar Marcets bref. Jag gick sedan in till Carys och köpte en laterna magica, med förbehåll att man skulle skicka mig flera målningar, än jag behöfde, för att jag skulle kunna välja. På vägen därifrån mötte jag Brunmark, som böd mig hem till middagen, och vi kommo öfverens, att han och frun skulle komma till mig på aftonen och hjälpa mig välja stycken för laternan. Vi gjorde först en visit hos Engström, som jag inviterade på exhibitionen, och sedan rodde vi strömmen utföre till London bridge. Herr och fru Brunmark samt Engström och herr Sandmark bivistade på aftonen exhibition af min laterna magica, som befanns vara alltför medelmåttig.
10 september. Torsdag. Jag begaf mig kl. ½ 8 till George & blue Boar, Holborn, och satte mig på en Cambridge-stagecoach för att möta mr Guillemard i Newport. Vädret var förträffligt. Jag träffade Guillemard i Stortford, 5 engelska mil hitom Newport; vi fortsatte resan
