magistergraden och bäres icke på gatan. Adelsmän hafva sina kappor galonerade och guldtofs i mössan. Hela dräkten och i synnerhet hufvudbonaden är en stor arlequinade. I hvart kollegium gifvas privata undervisningar i vetenskaperna, i synnerhet i matematiken, och studenterna föröka sedan dessa kunskaper genom afhörande af universitetets professorers publika föreläsningar. Dessa professorer äro icke inrättade af regeringen utan dels genom privata stiftelser, dels af universitetet, men de äro så händelsevis ditkastade, att där äro t ex. tvenne professorer i mineralogien men ingen i fysiken. De som finnas äro inga band underkastade: de läsa hvad de behaga, hörande till deras vetenskap eller ej, och de läsa icke, om de behaga; de flesta läsa också verkligen icke utan bo endast några månader i Cambridge för att taga upp sin lön. Dessa oordningar sammanhänga med det allmänna själfsvåldet i Englands kleresi, hvilket man icke vågar angripa på en gång utan söker att långsamt undanröja. Den bekante Pitt, som studerat vid denna akademi och som i många år var en parlamentsledamot för universitetet (det skickar alltid tvenne ledamöter till underhuset), imaginerade och genomdref, att regeringen betalar 100 pund sterl. åt hvar och en professor, som läser behörigt; men oaktadt dessa mutor är där ändå omkring ¼ af professorerna, som icke bry sig om att hålla föreläsningar. Hvar och en, som varit 4 år vid universitetet, kan aspirera att bli kandidat, bachelor, och den, som varit där i 7 år, blir magister. Går det bra i examen, så säges han vara magister med heder, och går det dåligt eller alls icke, så blir han magister utan, men i alla fall magister. Medicine doktorer promoveras här, utan att några föreläsningar ges i medicinen eller farmacien, och utan laborationer eller dissektioner. Sådan ungefär är den allmänna öfverblicken af detta universitet.
I afseende på studenternas sedighet lägger man många band på dem: alla kollegier tillslutas kl. 8; ingen slipper
