ut utan vice masterns ordres, men hvem som helst slipper in. Också är dryckenskap icke så gängse här som i Uppsala, och intet oljud föröfvas om aftnar och nätter på gatorna, hvilket är en särdeles god sak för invånarne i Cambridge,
11 september. Fredag. Under det vi frukosterade, fingo vi en visit af mr Davies, archidiaconus of Ely och den äldste af fellows i Trinity college, en 70-årig gubbe. Han följde oss hem till sitt kollegium och visade oss dess bibliotek, som visserligen var det gladaste och skönaste rum jag sett. Det är byggdt af sir Christ. Wren, densamme som byggt S:t Pauls kyrka i London. För att hindra fukt är hela den undre våningen en pelaregång, och hvarjehanda andra försiktighetsmått äro tagna. Golfvet är af svart och hvit marmor i damspelsform. Bokhyllorna äro af ek och stå icke längsefter väggarna, hvilket skulle minska fönsternas antal, utan de stå sida med väggen, två och två emellan hvart fönster, så att boksidorna vetta åt fönstret. På hvar och en af dessa hyllor står till höger om gången en marmorbyst af någon stor engelsk litteratör och till vänster af forntidens lärda och skribenter. Man kommer in på ena ändan af rummet, och på den motsvarande är en lika dörr öppen utåt kollegii sköna och skuggrika promenad. Där har man en liten altan, och den, som älskar ute-luften, kan där sitta i skugga och svalka och studera sin bok. Ofvanför denna dörr är ett magnifikt fönster, utgörande en i glaset inbränd målning af Cypriani, föreställande Minerva presenterande Newton för kung Georg III. Bacon sitter nedanför, på sidan om konungens tron. Dessa ansikten äro porträtter, och figurernas storlek är nära naturlig; skada att målaren skulle synkronisticera män af så skilda sekler och tidehvarf. — Biblioteket har dessutom vid detta fönster eller rättare på sidorna om dörren därunder byster af Bacon och Newton, huggna i marmor af Roubillac. Vid ingången stå dylika byster af Willoughby och Ray.
