Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/122

Den här sidan har korrekturlästs

118

är gammal, af gråsten, sednast reparerad år 1837. Af fornminnen nämnas lemningar efter en borg på Brandholmen.

Gårdar: Thorsvi gård, vid kyrkan, 1 mantal berustadt säteri, har kring midten af 1600-talet tillhört slägterna Lamb och Utter, egdes 1849, med tillhörande 2 34 m. i denna socken, 1 38 i Weckholm, af Winblad. — Brandholmssund, s. o., 14 m. frälse, har lydt under Grönsö i Kungs-Husby, egdes 1849 af Ennes.

16. Kungs-Husby socken, mellan Weckholm och Thorsvi i öster, Grönsö- och Staby-fjärdarne samt Ekaviken i sydvest och vester, den fordna Hesslingesjöns vattendrag i norr mot Lillkyrka, upptager 0,162 qv. mil land. Dertill höra åtskilliga öar, hvaribland Grönsö, som ursprungligen skall hafva räknats hit, men under nyare tider till 1799 varit lagd till Arnö. Öarne äro något högländta och skogiga, fasta landet är kring det vattendrag, som går till Thorsvi-viken, en temligen sidländt dalgång mellan låga åsar, för öfrigt mestadels slätt, men något bergkulligt åt vester, i allmänhet skoglöst. Lera är rådande jordmån, åkerbruket hufvudnäringen, hvarjemte idkas något fiske. Hemmantalet är 43 oförm., 26 12 förm., hvaraf 7 78 skatte, 4 78 krono, 13 34 frälse. Folkmängden år 1840 var 553, på 74 hushåll, år 1849: 549. Två vägar från Weckholm mötas vid kyrkan, ej fullt 12 mil åt öster; den ena fortgår åt söder till sjön; och öfver broar till Kalfsundsholmen och Grönsö; utmed denna sednare går segelleden från Stockholm till Enköping.

Husabytrøgh nämnes 1264, och 1314 såsom hörande till Trøghd; det är nu annex till Weckholm, men har, åtminstone från slutet af 1600-talet, egen kaplan, dock gemensam med Thorsvi. Kyrkan beskrifves 1829 såsom gammal, af gråsten, med vackra hvalf, stor och ljus. Den förmenas vara bygd af K. Magnus Ladulås, men en del, den s. k. nya kyrkan på västra sidan, är tillkommen 1755—57, och det hela repareradt 1770. Kongs-Husby by förekommer 1282, såsom kungsgård; Grönsö gårds minnen gå ock tillbaka till 1200-talet. Af äldre fornminnen omtalas runstenar vid Skeberga i söder,