128
Hultet och af en sandås från norr till söder, hvilken fortgår inom staden; högre upp afskäres den på ett ställe af ett litet vattendrag, Sqvalbäcken, som går till fjärden. Mellersta och vestra delarne, kring den i flera bugter gående Enköping-ån, äro mera jemna, skoglösa, blott afbrutna af smärre bergkullar; utefter sjön, och ett stycke inåt landet derifrån, sträcker sig en vidlyftig ängsmark. Jordmånen är dels lera, dels svartmylla, dels sand och mojord. Åkerbruk är huvudnäringen. Hemmantalet är inom Åsunda härad 65 1⁄8 oförm, 53 9⁄16 förm., hvaraf 15 11⁄16 skatte, 6 1⁄8 krono, 3l 3⁄4 frälse, utom 1 1⁄4 krono, som är underlagdt Enköpings stad. Folkmängden i hela socknen år 1840 var 1087, på 212 hushåll, år 1848 likaledes 1087. (Jfr Boglösa socken). — Landsvägen från Stockholm går här från nordost till sydvest genom Enköping; från staden utgår en väg åt norr, som delar sig till Långtora och Sparrsätra; vester om staden utgår en väg åt söder genom Tillinge till Södermanland; längst i nordvest stryker öfra landsvägen mellan Upsala och Westerås härigenom.
Ecclesia beate virginis Enecopie nämnes 1314, jemte tvenne andra inom staden, såsom hörande till prov. Aashundæri af Fiædhrundia och erkestiftet; stads- och landsförsamlingarne hafva denna kyrka gemensam ifrån 1500-talet, och gemensamt presterskap. (Jfr sid. 94). Som stadens, så ock hela bygdens minnen äro urgamla: Göijebacke visas på vägen till Långtora; flera runstenar skola finnas långt upp i landet vid de vestliga och nordliga gårdarne, ej mindre grafhögar på många ställen, samt lemningar efter befästningar vid Ulunda i vester, Åhl i norr; men inga spår utom kanske namnet Kungsängen, efter den fordna kungsgården Hauwe eller Haga utanför Enköping, som nämnes på 1400-talet såsom ett bland Dr. Philippas lifgedingsgods, och oftare. Som alla nämda minnen från fordna tider befinna sig på temligen betydligt afstånd från sjöstranden, har man velat draga den icke osannolika slutsatsen, att en stor del af landet fordom vid högre vattenstånd varit sjö.
