Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/152

Den här sidan har korrekturlästs

148

slott står qvar invid sjön, fordom till 1700-talet minst 7, nu 3 våningar högt, utom 2 jordvåningar, nästan allt i obeboeligt skick. Underlydande hemman inom socknen äro 6 38 m., utom Frövi eller Wiks qvarn, och — Bonäs, 4 m. frälse, vestligare. — Balingstaby, 6 m., innehåller flera boställen. — Prestgården, vid kyrkan, 2 m. krono; Kaplansbol i Klockaregården. — Säfva qvarn.

44. Gryta socken ligger mellan Alstasjön, Örsunds-ån och Låstaviken i söder mot Fröslunda, Girista och Fittja socknar, vidare Säfva-ån i öster mot Balingsta, Hagby i nordost, Tibble i nordvest, Nysätra i vester, och upptager 0,305 qv. mil land. Mot nämda här sammanflytande åar är jemn bygd, temligen trång vid Örsunds-ån; det inre landet har mycken berg- och skogsmark, ej alldeles utan skog. Rådande jordmån på slättbygden är lera; jemte åkerbruk, såsom hufvudnäring, idkas något fiske. Hemmantalet är 40 12 oförm., 36 58 förm., hvaraf 10 34 skatte, 12 krono, 13 78 frälse. Folkmängden år 1840 var 734, på 140 hushåll, år 1848: 750. — Landsvägen från Upsala till Westerås går här från Säfva gästgifvaregård, tillika häradets tingställe, 1 34 mil från Upsala, åt sydvest till Örsunds bro och förut omtalade bytesplats, der ock en väg till Sala går af åt vester utefter ån; en mindre väg går från Säfva åt söder och öster till Balingsta. Kyrkan ligger i sydost, ej långt från Örsunds å, o. 2 14 mil från Upsala.

Gryta nämnes 1314 såsom hörande till Hagund, kallas ock Grøta år 1317. Det är nu annex till Girista i Lagunda härad; kaplaner förekomma, ej utan afbrott, från 1593. Kyrkan är ursprungligen gammal, af gråsten, med torn, ombygd 1578, reparerad 1837, och har åtskilliga adliga epitaphier, hvaribland ett öfver öfverste C. G. Grisbach († 1728). — Runstenar skola förekomma vid båda åarnes stränder, en inåt landet vid Björnamo.

Gårdar: Grytagård, s. o., nära kyrkan, 4 mantal krono säteri, majorsboställe. — Salnecke, vester om kyrkan, 4 m. berustadt säteri, gammal gård, kallad Salcandæki år 1302, då det genom byte tillföll Sko kloster; det synes dock ha återkommit i verdsligt frälses hand, men sednare tillhört S:t Clara kloster i Stockholm, derpå erkebiskopen