i Upsala, efter reformationen kronan; förekommer såsom af K. Gustaf II gifvet till v. Dijk, sedermera åt Tottler, af Dr. Christina 1641 åt bergmästaren Grisbach, hvilkens slägt kanske hade det ännu på 1700-talet; egdes af den bekanta landthushållaren v. Asp till 1769, af gr. Spens o. 1825; och 1849, jemte 1⁄2 m., af Gyllenadler. Det har en ovanligt hög och smal åbyggnad af sten. — Höija, ännu vestligare, på sluttningen af åsen vid Örsunds bro, 1 1⁄2 m. frälse säteri, nämnes under K. Gustaf I:s och Johan III:s tid, synes sednare ha tillhört en Sparre, men från 1700-talet grefl. slägten Spens, som ännu eger det, jemte 2 1⁄8 m. frälse. — Örsunda såg och qvarn, v., lyda under Hessle i Fittja. — Kaplansbol 3⁄4 m. i Ransta. — Ransta qvarn. — Säfva by, n., med gästgifvaregård. — Orcke, n. vid Säfva- ån, 1 m. frälse säteri, har tillhört slägterna Sabel o. 1640, Bjelke, Rosensköld o. 1740, Littorin o. 1820, är nu deladt. — Namnen Hua (Höja), Siuwat (Säfva) m. fl. förekomma 1220, Sæwia och Ørasund o. 1300.
45. Ramsta socken, upputi landet, mellan Dalby i öster, Åker och Balingsta i sydost, Hagby i vester, samt Näs i nordost, upptager 0,172 qv. mil land; mestadels en skoglös slätt omkring ett litet vattendrag, som går åt sydvest till Hagby, och blott här och der omvexlande med berg- och skogsmark, såsom vid häradsgränsen. Rådande jordmån är stark lera, åkerbruk nästan enda näringen. Hemmantalet är 33 oförm., 24 1⁄4 förm., hvaraf 11 1⁄8 skatte, 2 7⁄8 krono, 10 1⁄4 frälse. Folkmängden år 1840 var 440 på 71 hushåll, år 1848: 450. — Landsvägen från Upsala till Westerås går åt sydvest från Näs till Balingsta, förbi kyrkan, som ligger på en backe, 1 1⁄8 mil sydvest från Upsala; en mindre väg går i nordvestlig rigtning, mellan Dalby och Hagby.
Ramsta nämnes 1314 såsom hörande till Hagund, 1317 till Ullarker. En prost i Ramsta förekommer 1282; åtminstone från reformationen är socknen annex till Hagby; kaplaner nämnas från 1593. Kyrkan beskrifves 1829 såsom gammal, bygd af gråsten, försedd med torn, hvalfvet prydt af Sten Stures och Nils Davidsons till Wik vapensköldar, samt på golfvet en grafsten från år 1335; men ombyggnad var redan år 1843 besluten,
