182
Tuna nämnes 1291, och 1314 såsom hörande till Oland; det utgör nu med Stafby ett konsistorielt pastorat af 2:dra klassen. Några kyrkoherdar förekomma från 1300-talet, kaplaner från 1580. Kyrkan, bygd af gråsten, räknas att vara en bland de äldsta i stiftet, har en grafsten med det visserligen osäkra årtalet 1128, och förvarar flera dyrbarheter från medeltiden. Socknens skola är grundad 1752 af frälsefogden Hylting på Lydinge. — Runstenar skola förekomma vid kyrkan, och vid Krogsta i norr.
Gårdar: Prestgården, vid kyrkan, 2 mantal krono; kaplanen besitter 3⁄4 m. i Bärsta, n. — Hesselby, ö. vid Stamsjön, 2 1⁄2 m., har tillhört slägten Flemming, frih. Stromberg 1741, gr. Taube 1825 och 1849, med tillydande inom socknen 13 1⁄2 m. samt Ösby qvarn. — Borrlöfsta (eller Brolöfsta, Borlesta, Bålsta), ö. vid Wiksjön, 1 1⁄2 m. frälse säteri, förekommer 1592 såsom adligt gods, har tillhört slägten Flemming, prof. O. Rudbeck d. y. († 1740) och hans arfvingar, frih. Raab 1825 och 1849. — Edinge, s., betydlig by, hvarifrån den för styrelsen misshaglige bondetalemannen vid 1660 års riksdag, Per Erikson, var; kanske densamme, som följande åren mycket öfverklagades af den ock på sin tid ryktbare prosten Sparrman. Tre mantal frälse af Edinge lyda nu under Lydinge i Stafby. Heesliby, Børlasta, Edungi o. a. namn förekomma 1316 och tidigare.
72. Alunda socken, vid Olands-åns venstra strand, mellan Stafby, Tuna och Faringe i söder, Ekeby och Skefthammar i öster och nordost, Morkarla i nordvest, Rasbo Kil i vester, upptager 1,115 qv. mil land, 0,012 vatten. Olands-ån bildar här, under fortsatt östligt lopp, genom Tå- och Stamsjöarne samt Ginningens norra hörn, mestadels sydlig gräns, slutligen östlig, tills den går norr ut till Ekeby socken; mellan de två förstnämda sjöarne mottager den ett flergrenigt nordligt tillopp från Morkarla. Längst i nordost stöter Mörtsjön härintill, med utlopp till Ekeby. Kring dessa vattendrag, och vid hela gränsen mot Ekeby, är en vidlyftig och temligen tätt bebodd slättbygd, dock med vidsträckta kullar, och här och der sidländt. I norr vidtager en mera bergländig eller kärrig
