vatten, eller jordens sandhaltighet, eller mullens tunnhet ofvanpå berghällen, eller allt detta på en gång hindrar kulturens framsteg. I de lägre delarne af samma socknar, och i de närmast nedanföre belägna, särdeles af Rasbo och Olands härader, samt de norra tingslagerna, äro nämda egentliga hinder af naturen eller genom mensklig flit försvunna eller minskade; leran är der ock rådande öfver svartmylla, klapper och sand, men ej utan blandning med dem. På den öfriga rätta slättbygden i Åsunda, Trögds och Waxala härader, samt delar af Hagunda, Lagunda, Ulleråker, Bälings och Norunda, der läget mot sjön eller i öppna slätter göra klimatet mildast, är ock jordmånen den bästa, en hård och styf lera, starkt drifvande, så snart ej alltför ihärdig torka eller väta förstörer vexten i dess brodd, eller i dess mognad.
Upsala läns Flora är derföre ock bland de rikare i Sverige, eller åtminstone Uplands i sin helhet den rikaste i det egentliga Svealand. Den beräknas omfatta öfver 700 phanerogamer, och deraf torde väl ej många saknas inom detta län, med dess omvexling af lera, berg och sand, af strandbygder vid sött och salt vatten, af slätter och skogsmarker. Mellersta Sveriges vanliga trädslag finnas här alla, äfven eken, ehuru den synes föga trifvas, utom på öar i Dalelfven. Tall och gran utgöra mestadels skogarne, dernäst björk och asp; men föga återstår af fordom större skogstillgångar. Äfvenledes äro de för samma del af riket vanliga sädesslag, hvete, råg, korn och hafre här mera eller mindre allmänt och med framgång odlade, och länet räknas bland Sveriges, rikaste sädes-orter.
På mineralhaltiga källor är ingen brist, ehuru för närvarande knappt någon mera än den utanför Upsala stad belägna i större mån begagnas. Af källor för vanligt dricksvatten äro äfven de i Upsala befintliga mest ryktbara, för godhet eller rikedom.
