Österby, Gimo, Elfkarlö, Söderforss och Wattholma inom detta län; till Schebo, Rånäs, Forssmark och Harg inom Stockholms, samt till Gysinge i Gefleborgs län. Af de grufvor, som nu bearbetas, äro de flesta upptagna på 1600-talet, ej få i det följande seklet, en och annan 1576, några i nyaste tider, till en del utom det gamla fältet, såsom vid prestgården, och vid Persbro. Det gamla fältet indelas i norra, mellersta och södra fälten, af hvilka det mellersta, hufvudsakligen inom Films socken, nu mest bearbetas[1]. Deras samtliga vidd och mäktighet, äfvensom produktionens belopp, kostnaderna dervid, och i allmänhet hela verkets ekonomi är förut till det hufvudsakliga angifven, äfvensom vi nämnt, att alla byggnader och öfriga anstalter utmärka sig lika mycket genom tillämpning af vettenskapens framsteg, som genom ospard kostnad. Bland äldre anläggningar må nämnas de som gått ut på grufvornas befriande från vatten, särdeles med afseende på faran från den närbelägna sjön, en fara, som blifvit framkallad genom det mellanliggande naturligen säkra lerlagrets nedtyngande med påfördt varp: vid slutet af 1600-talet uppsattes en konstgång från ett vattenfall på 2523 alnars afstånd; år 1727 en ”eld- och luft-machin” vid norra fältet, af M. Triewald; år 1757 började man uttappa grufsjön, medelst hela vattendragets upprensning ända ned till Wattholma, men vann med stora kostnader blott 4 fots sänkning i vattenhöjden; år
- ↑
De nu eller fordom vigtigaste grufvornas ålder ses af följande tabell:
från från Norra fältetSjögrufvan 1731 Södra fältetMachinsgrufvan 1743 Hagströmsgrufvan 1742 Norra Silfbergsgrufvan 1692 Kungsgrufvorna 1576 Wattholmagrufvan 1670 Bondegrufvan 1645 Kaptensgrufvan 1669 MellanfältetJord- och Ödesgrufvorna 1628 Djupgrufvan 1669 Storrymningen 1671 Södra Silfbergsgrufvan 1669 Hjulvind 1669 Hargs Skärpning 1709 Dammsgrufvan 1674 Grufvornas djup varierade redan för flera år sedan mellan 50 och 100 famnar, i de för tiden vigtigaste mellan 50 och 75. Jungfrugrufvan 1618 Ungkarlsgrufvan 1716 Örnersgrafven 1742
