den andra, och o. 50 fot högt på en sträcka af 500 fot, en af Nordens präktigaste naturscener. Ännu längre ned är en vacker bro af 137 fots längd, å tre hvalf, bygd 1816, ett sekel efter sedan en dylik anläggning varit tillämnad. Från Elfkarleby ned till hafvet är strömfåran smal, och nästan odelad, utom vid utloppet. På ömse sidor om detta finnas smärre vattendrag, Maren och andra. För öfrigt består socknen mestadels af bergländig eller kärrfylld skogsmark; från norr till söder går stora sandåsen, vid Elfkarleby afbruten af elfven. Rådande jordmån är mojord. Näringar äro åkerbruk, skogs- och bergsbruk, laxfiske i elfven, strömmings- och nejonögonsfiske i hafvet, samt båtfart. Hemmantalet är 49 1⁄4 oförm., 48 förm., hvaraf 32 3⁄8 skatte, till någon del nybildade rekognitionsskogshemman, 5 1⁄8 krono, 10 1⁄2 frälse. Härtill kommer Elfkarlö jernbruk och Harnäs masugn; under det förra höra enligt 1847 års taxeringslängd o. 19 mantal, under den sednare 5 1⁄2; 10 mantal lyda under Carlholms och Wesslands jernverk i Wesslands socken. Folkmängden år 1840 var 2217, på 420 hushåll, år 1848: 2368; år 1847 räknades 448 vid Elfkarlö och den derunder lydande Hyttö masugn, 188 vid Harnäs. Socknen har sedan flera år egen sparbank.
Landsvägen till Gefle följer sandåsen åt norr, går öfver elfven nära kyrkan, och vid Elfkarleby gästgifvaregård, 8 1⁄8 mil från Upsala, samt följer slutligen hafskusten åt nordvest till Harnäs vid länsgränsen. En väg från Wessland möter vid kyrkan, en mindre går åt sydvest till Hyttö. Vid Elfkarleby är bytesplats för skärgårds- och landtmannavaror.
Socknen har haft egen kyrka från 1478, men hörde såsom annex till Tierp ända till 1641, då det fick egen kyrkoherde; kaplaner nämnas från sistnämda tid. Nuvarande kyrkan är af tegel, enligt sägen bygd i K. Johan III:s tid; den skadades, men förstördes ej af Ryssarne 1719. Pastoratet är regalt af 3:dje klassen. — Af fornminnen nämnas tvenne runstenar, hvaraf en vid kyrkan.
Gårdar och verk: Elfkarlö eller Öns jernbruk, s. vid en gren af Dalelfven, med 4 härdar, 1850 skeppund priv. stångjernssmide, samt spik- och annat manufaktursmide; qvarn m. m., fordom äfven masugn
