Jordbruket skötes med omsorg, å god jordmån, och gifver i medeltal, af 921 tunnors utsäde, 5808 t:rs afkastning i spanmål, och i potatis, af 300 t:rs utsäde, 1200 t:rs afkastning; således visserligen ej hvad som för det egna behofvet erfordras, men bristen ersättes genom oafbruten tillförsel. Mera motsvarande stadens behof torde trädgårdskötselns alster vara. Af kreatur hålles ej just stor mängd, mest kor, dernäst hästar.
Sjöfarten bedrifves dels af 5 stadens jakter, af tillsammans ungefär 87 läster, dels af tvenne ångfartyg, hvartill under några år kommit ett tredje, som gått med pråm. De två ångfartygen, jemte ett fjerde nybygdt, tillhöra ett bolag, och gå med god vinst under hela tiden för segelfarten, vanligen från början af Maj, sedan både islossning och vårflod gått förbi, och till första isläggning om vintern. Under högsommaren är tilloppet af resande, äfven fremlingar, på denna väg särdeles stort[1].
Slutligen må tilläggas, att arbetsförtjenst icke gerna fattas för den, som vill och kan arbeta, men tillgången på goda arbetare till de utom yrkena förefallande göromål är knapp, och dagsverkspenningen hög, för en karl 32 till 40 sk. och deröfver. För dem som alldeles icke, eller ej tillräckligt, kunna arbeta, finnas en mängd understöds-anstalter, hvilka, likasom allt hvad som rör stadens ekonomi, i ej ringa mån bero af dess ställning, såsom residens för läns- och stiftsstyrelse, samt för mångfaldiga läroverk. — Vi betrakta alla särskildta här befintliga inrättningar i sammanhang med en närmare beskrifning af dertill hörande byggnader.
Vi ha talat om Upsalas betydelse såsom residensstad, fordom för Konungar, ännu för länshöfdingar, och nämnt de särskildta lägena för kungsgården under olika tider. Efter den i
- ↑ På 1600-talet inrättades, af prof. O. Rudbeck, postjakter, som gingo till Stockholm. De nämnas ännu omkring 1719. För allt rörande Upsala stads historia äro begagnade: Busser, Upsala beskrifning, 1773; och Bergman, Mälarens minnen, 1844.
