någon slags from anstalt, att döma af namnet Frustuguhagen, vid stadens södra sida. Hospitalet nämnes äfven efter reformationen, förekommer 1728 såsom förfallet, men hade ännu vid den tiden kronotionde från Tillinge socken sig anslagen. Bland andra fordna anstalter af mera eller mindre andlig art, torde ock ha varit ett Gille: åtminstone omtalas 1584 en gillestomt. — Skola har här funnits redan i medeltiden; den nämnes flera gånger på 1500-talet, men upphäfdes sedermera, då Hudiksvalls skola inrättades. År 1668 begärdes dess återställande, och 4 år förut till och med Stockholms gymnasii förflyttning hit, båda delarne förgäfves. Nu finnes här blott en folkskola.
Huruvida någon kungsgård fanns inom staden under katholska tiden, torde vara ovisst. Att K. Gustaf I har haft en kungsgård nära Munksundet, är nämdt, äfvensom att en annan sednare fanns inom staden. Denna bygdes under K. Johan III:s tid i östra hörnet af torget, der förut rådhus stått, kanske till 1572 års eldsvåda, och förstördes troligen sjelf af 1609 års brand. Den dertill hörande Kungsträdgården uppläts derpå småningom åt staden, 1628 äfven platsen der Kungshuset stått, till att åter bygga rådhus uppå; byggnaden företogs dock ej förr än 1642. År 1799 förstördes äfven denna af eld, och rådhuset fick derefter den plats det nu har. Staden har fordom haft flera borgmästare på en gång, åtminstone 2, tidtals 4, synes det, dock svårligen alla tillsammans tjenstgörande, från 1682 blott en. Rådmännens antal är nu sex, alla illiterata. Staden har för öfrigt postkontor, gästgifveri, der den sjelf under en tredjedel af året ansvarar för hållskjutsen, samt vanliga polis-anstalter. Åsunda härad har här sitt ting; lagsagan hade ett af sina här, till dess indragning vid 1850 års början.
”helsom — — kærlika medh Gudi och Sancto Bernhardo”; men han skrifver sig ock sjelf i första raden ”Abbothe ij Tröggö kloster”. — Det mesta af hvad förf. upptagit om Enköpings äldre förhållanden, stödjer sig på uppgifter ur stadens tänkebok, Palmsköldska samlingarne i Upsala, och andra handlingar, traditioner m. m., meddelade af hr mag. L. Afzelius, från hvars hand man en gång torde kunna hoppas en fullständigare utveckling af ämnet.
