Urbis prope Browiachi jacet ardua flumina stagni,
Ex Borea nomen, qua regione trahit.
Nobilis indigenis, opibus non infirma Croesi.
Dives piscoso flumine, dives agri.
Non procul Hinc, portus distat, quem Teute quotannis.
Quem Scotus et Gallus, quemque Britannus adit est a)[1]
Hwilka på Swenska kunna således gifwas:
Ther Motala med forss sig stjelper i Bråwiken,
Belägen är en Stad, som nämnes utaf Norr,
På idogt Borgerskap, på guld och gods så riker,
At Crœsus Lydiers Kung knappt mera warit förr,
Ty uti Stadens hamn de Tyske, Skottske, Franske
Och Angelske hwart år fritt handla, ja och Danske.
II. Alt ifrån then tiden, tå man här började drifwa handel och köpenskap, är platsen theraf worden nämnd Köping; och förmenes at Gottländningarne redan uti Konung Inges tid, wid pass år 1080, här så wäl som i Söderköping, på hwilka ställen the funnit beqwämliga hamnar för sig, drifwit sin handel b) [2]: och at thenne Köping så, i anseende af sin belägenhet i Norr ifrån Söderköping, blifwit kallad Norrköping; såsom och, at Söderköping, äfwen så theraf fått sitt namn, at han är belägen Söder ifrån Norrköping. Således är thet ostridigt, at thenne Staden icke fått sitt af thes Stiftare och första Uphofsman, eller af någon annan person; utan af thes belägenhet Norr ut om Söderköping, som härifrån ligger i Söder allenast 2 och en half mil Landwäg.
