en och annan omständighet, hwarutaf man med mera wisshet kan sluta at Norrköping måtte wara en tämmelig gammal Stad. Ty 1) kan man af ingen Skrift, än mindre med någon berättelse, intyg och bewisa af hwem, huru länge sedan, och af hwad tillfälle, thenna Stad tagit sin början: utan thet synes til äfwentyrs, som hade thenne Stadens naturliga förmåner och wälbelägenhet aldraförst gifwit ringa Folk anledning, at med sitt försök och arbete dana til ett näracktigt boställe; hwilket the efter hand så småningom upodlat och utwidgat, at the thermed lockat flera hit, til thes the ändteligen wäxt och förökt sig til en ansenlig kropp; änskönt ingen stor Herre, eller Regent, i Landet hade sig thermed serdeles bemödat. Ty om så händt, at the wäldige något thertil i början bidragit, så hade thet wäl blifwit i Historierna anmärkt, at man nu thes lättare kunnat igenfinna Stadens egenteliga fundations-tid; besynnerligen, om han tagit sin begynnelse, sedan Christendomen war i Landet inkommen, och Skrifkonsten, jemte studier och wetenskaps-öfningar, blifwit hos folket mera gängse och allmänne, än the förrut i Hedendomen warit a)[1] 2.) Äge wi säker underrättelse therom, at uti Konung ALBRECHTS tid här warit på en gång twänne Borgmästare, hwilket näppeligen skedt uti en nyss begynnt Stad; utan måtte Norrköping tå redan warit nog gammal. Högbemälte Konungs Bref, som thetta utwisar, är af år 1384, och kommer widare at nämnas, tå wi framdeles komme at handla om Stadens privilegier. 3) Kan man ock om thenne Stadens ålder döma af thes namn i anseende
- ↑ a)Se förra delen af M. Pet. W. Lithzenii disputation om Norrköpings Stad, pag. 42.
