Tu wärde del af Manhems Rike,
ÖstGöthars ljufwa födslo-land,
Then förmån har af Himlens hand,
At få Tig skattas wara like.
Ett fromsint Folk, en sunder Ort,
Ett Skafferi af mång slags föda,
Och utaf hwad, som fås med möda
Ur hårda Berg, ett Förråd stort.
The skatter tig Naturen gifwit,
Then Prydnad Konsten skaffat har,
Och hwad af Gammalt än är qwar,
J thenna Bok är alt beskrifwit:
Slott, Städer, Kyrkor, Herre-Hus,
Med hwarje Förmån, som the äga,
Och hwad wi Sällsynt anse pläga,
Blir här försatt i dråpligt Ljus.
Haf Tack, Herr Auctor, för all möda,
För mycken slit, för kostnad all;
Hwar redlig ÖsterGöthe skal
Af tacksamt Sinne öfwerflöda.
Fru Swea! bed nå’n witter Man
J hwarje Ort så moget skrifwa,
Och utu glömskans afgrund rifwa
Alt, hwad som ännu bergas kan.
And. Hagelius.
Kom hit, o Mercur, at förkunna,
Sad Jotur, för wår Guda-skar,
Tu, som all werlden wandrat har,
Hwad land sig tyckt's man hälst bör unna
