hwarest nu allena, och ej i flerom Landom, Giötha namn finds fast ståndande, enligit wår gamle
Vinovilot, Svethidi, Cogeni (pares eorum,) hwilke alle warit til wäxten mycket reseligare och högre folk, än the öfrige Scandös inbyggare (in hac gente reliquis corpore eminentiores) och ifrå thessa hade Danskarne sin uprinnelse, som, sedan the lemnat sin fäderne-bygd, intagit Herulernes boningar (Dani ex ipsorum stirpe progressi, Erulos propriis sedibus expulerunt). Efter thenna flyttning sättas med the Danske under en lika Polhögd (illorum positura) Grannii, Aganziæ, Unixæ, Ethelrugi, Arochiranni, eller nu warande Gara, Skötz och Othans eller Onsjö Härader, Albo boar wid stranden och Harräkers boar; hwilkas Konung Rodulf eller Rolf, en god tid för Jornandes, rest til Konnung Didrich i Bern, eller Verona, aldeles lemnandes sitt Rike i sticket. (contempto proprio regno ad Theodorici Gothorum Regis gremium convolavit, et, ut desiderabat, invenit). När alt thetta, som Jornandes således om Scandös bebyggare berättar, jämföres med Sweriges äldre och nyare tilstånd, kan ingen twifla, at ju han haft för sig mycket säkra efterrättelser. När han om Göthernes första Fädernesland, hwarifrån the tå länge redan warit skilde, kunnat upställa en så noga och omständelig beskrifning, i anseende til thes inbyggares läge, lynne, och lefnadssätt, månne han icke tå långt mera förtjenar at tros, i thet, han om sine Landsmäns uprinnelse ifrån thetta Land, hwarpå the långt mindre kunde misstaga sig, berättar? Utan therföre at uti en klar sak wara widlöftig, wil jag allenast anföra, thet
