Skaldewis är om honom sagt, at han blifwit dräpen af en Ko, som slitit sig lös ur Berget, ther hon warit bunden af en Jätte, och med foten sparkat up Sjön Somen. Gåtan uttyder Cancellie-Rådet von Dalin sålunda, ”at med Koen tycks ej annat menas än Naturen eller Jorden, som dageligen föder oss med sina spenar, och at Frode dödt en naturlig död, som hölts för en skam” [1]. Nu wil man ej eller förtiga, hwad som Tegel berättar uti Konung GUSTAF then Förstes Historios sednare Del, pag. 190, om en Prestman här i Soknen, wid namn Anders, at han, år 1542, tå Smålands-Allmogen nog war förbittrad och uprorisk mot Konung GUSTAFS Regemente, ännu mer sökte reta them; och til then ändan skurit ut en budkafwel uppå ett bräde, när han fick höra, thet Konung GUSTAFS folk kom dragandes tit nid om Hösten, åtta dagar förr än slaget stod wid Kisa, och blodgat brädet alt öfwer, och satt en Messingsring och en Jernring i hwart hörne af samma bräde, theruppå skrifwit stod, en hand och en fot, och en Qwinno-Spena, hwilket han sände omkring alt Ydre, Norra och Södra Wedbo, befallandes sitt bud at således säja: Kommer hasteligen Kindboerne til hjelp, förty then omilde Konungen kommer med en stor Här af Folk, och wil låta afhugga alt thet Mönkön, som är i Småland, en hand och en fot, och thslikes skära en Spena af alt Qwinfolk i Småland. Nämnde Prestman bekom sedermera, tillika med andra uprorstiftare, sin wälförtjenta lön. Säterier äro i Soknen:
1. Ribbingshåf, som förr hetat Wi, och består af 2 Hemman Frälse-Säteri. Thet är belägit wid Kyrkan, tätt utmed Somen, och har 16 tunnors Utsäde, liten äng, nödtorftigt Mulbete, widsträckt
- ↑ Sv. R. H. P. I. pag. 407 i noterna.
