börjar mitt på Kålmorden wid KrokEk, hwarest Gräntsemäket mellan ÖsterGötland och Södermlanland synes med gyllene bokstäfer inhugget på en uprest Stenstod, och fölier så wägen genom Norr och Linköping, förbi Bankeberg, Mjölby, och Dala til Häster och Skogen Holaweden, ther ett dylikt gräntsemärke gifwer tilkänna, at Småland widtager, och har man tå rest 12 och en fjerdedels mil, som utgjör Östergötlands länd ifrån Öster til Wäster. Bredden åter, ifrån Söder til Norr, neml. ifrån Waldemarswik wid Östersjön, til thet ställe, hwarest ÖsterGöthland och Småland stöta tilsammans i Wätern, kan uti en rät linia, twärt igenom Landet, räknas wid pass til 14 mil.
IX. Jnom thenna ansenliga widd, må man säkerligen föreställa sig, at flere Jnwånare kunnna bygga och bo, än ut andre Rikets Länder, hwarutinnan Skogar och Sjöar upfylla största rummet. Thet är icke utan, at ju ÖsterGötland hafwer omkring och uti sig många fiskerika watn. Jemte the twänne förr omtalte Östersjöns wikar Slätbaken och Bråwiken, finnas ock en Wacker hop Jnsjöar såsom Wätern, Tåkern, Boren, Roxen, Glan, Åsunden, Orlongen, Jernlunden, Somen, med flera. På gräntsorne emot Småland, Nerike och Södermanland äro tämmeligen stora Skogar, hwarutaf jemwäl uti sjelfwa medellandet här och ther många finnas kringspridde, som både pryda och gagna; så at ingen kan säga, at ÖsterGötland är aldeles Skoglöst. Men så är thes lifmål ett tätt bebygget och mestendels Slättland, ganska wäl upbrukat och fruktbärande, som, af sitt ymniga förråd af härlig Säd, plägat årligen meddela sina grannar, dels foroledes, dels siöledes, många tusende tunnor Råg, Korn, Hwete, Ärter och Hafre m. m.
