hwartil the förmodeligen med händers werk först blifwit uthuggne, och sedan genom bruk djupare och widare, så thorde ock thetta wara en orsak til theras början och warelse. Plinius gifwer anledning at bifalla thetsamma, tå han säger: "At i början, förr än bakning upfants, hafwa Menniskiorna af Säden tilredt sig en Gröt, på sådant sätt, at the, i brist af Qwarnar, som ej än tå woro upfundne, hafwa wäl torkat Säden wid elden, sedan stött och malit thensamma sönder uti håliga bergsgropar eller emellan stenar och tillika med watn, en sådan spis theraf tillagat, som kallades Cibus camalis, thet Aurelianus omtalat"[1]. På Ingestads Gärde är en af 6 och ett fjerdedels qwarters djup, och af lika så stor widd; samt en annan af 3 och ett fjerdedels qwarters djup, och 2 och 3 fjerdedels qwarters widd; ther ock klarligen ses, at jemte them äfwen en ganska djup och stor Kittel warit, hwars ena sida är utbräckt ifrå berget. På botnen äro the alle kupige, som Grytor, och djupast midt uti. Jemte Glan wid Ängnäs ses lämningar efter en byggnad, som warit i längden 27 och i bredden 16 alnar, hwarunder en Källare warit af 13 alnar i fyrkant inom murarna. Ibland gemene Man är en sägen, at ther bodt en Fylkis Konung eller Hjelte, som fört Krig med sin Granne på Swertinge i Eneby Sokn; och at han om nattetid, tå wädret fogat sig efter hans upsåt, har med en Timmerflotta, som han fört öfwer Glan och tändt elden på, lagt Swertinge i aska. Thetta lämnar man therhän: men troligt synes, at Ägaren til Ringstadholm förstört Ängnäs, althenstund Ringstaholm blifwit bibehållit tils nyare tider, och man på
- ↑ Se Beskrifningen om Konstnärer och Handtwerkare, tryckt i Stockholm år 1753.
