kostade thet wäl i början nog på för Godsets Underhafwande, at lämna sin förra näringsart, som war at föra Wed, Ribbor och andra Skogswaror til Norrköping, änskönt the som oftast måst plichta för tilgrep på Härads-Allmänningen; och i thet stället gå för betalning wid Herregården: men sedan the nu funnit thet sednare gifwa jämnare födo, hålla the thet tämmeligen til godo; särdeles som Allmänningen nu merendels är medtagen och ej stort annat än enskildte Skogar at tilgå, hwilka fast annorlunda och bättre fredas.
Meranämnde Assessor har funnit nästan hälften af jorden wid Björnewik bestå af Hagar, som föga kunnat föda Gårdens Kreatur, bewuxne med små enebuskar och tufwor, men altöfwer dugelige til Åker och Äng: af thessa upplöjas nu årligen flere tunneland och omlagas, så at, när the burit Säd, blifwer theraf god Äng. Hans sätt at fodra i Stall och Ladugård, alt efter wigt och uträkning, litet och ofta, jemte thes byggnad och ständiga renhållande hos Kreaturen, thorde så wäl som thet förra locka andra at gjöra sådant efter; när the se hans Boskap in på Sommaren kunna stå inne på lika foder, som om Höst och Winter, til thes gräset så är wuxit, at Kreaturen kunna äta sig mätta.
Man finner wid Björnewik icke någon Frälse-Bonde arbeta wid Åkerbruk eller annat, icke ens thes Hästar, utan gifwer Bonden ett wisst för sitt Hemman; och drifwes arbetet med egne Dragare och Torpare-Dagswerken. På thetta sättet tror man thet både Husbonde och Bonde är bättre i behåll; och Torparen äfwen så, tå han i dagspenningar får thet Bonden betalar öfwer wanlig ränta, för att så blifwa jämt wid sitt Hemmansbruk.
