Dom-Kyrkans Pappers-Bruk är, äger både för sin storlek, och angenäma belägenhet, företrädet för många andra i Landet.
II. Thenna Stadens Namn, och hwarifrån thet måtte leda sitt ursprung, hag gifwit anledning til åtskilliga meningar, af hwilka man wil anföra följande; Någre gissa at Linköping har sitt namn af Lindeträd, hwaraf en myckenhet stådt på thet stället, hwarest Dom-Kyrkan sedermera är worden byggd och i Hedendomen warit en, til Afguda-tjenst, helgad Offer-Lund, hwilket ock har gifwit några, som af thenna Staden tagit sig namn, tilfälle at kalla sig Lindskiöld, Lindman, Lindberg &c. Andre åter mena, fast ogrundat, at Staden är nämnd efter thes första Anläggare, en gammal Höfdinge, eller Jord-Drott, thet är, Ägare och Domare, wid namn Lingur, hwilken bodt i Linghems By, uti Törnewalla Sokn, och blifwit begrafwen i then stora Ättehögen straxt wid gamla Stånge-Bro, fordom Stånge Backa kallad. En del bifalla Sal. Michael Wexioni Gyllenstolpes tanka [1], at Linköping fått namn af then myckna Linhandel, som ther på Marknader årligen drifwes. Men ehuru thet är troligit, at thenne ort, så wäl som andre Handels-Platser i wår Nord, blifwit af then therstädes idkade Handel kallad Köping, så kan likwäl ingen med wisshet intyga, at första stafwelsen af ordet Linköping är af Lin, hwilket ord i gamla tider föga warit brukeligit, emedan Lin af ÖstGötherna tå, så wäl som nu, kallades To, eller Tåger [2]. Thet må nu wara härmed, huru
thet wil; så tyckes dock Sal. Johan STIERNHÖK [3]
