flyter Ån förbi Prestegården, sökandes Sjön Tåkern, och stå therwid 5 Mjöl-Qwarnar, och 3 Såger. Söder i Soknen är ansenlig Skogbygd, men Norr om Kyrkon äga somliga Hemman allenast liten Skog uti sine Hagar, och somliga aldeles ingen. Men thesse äga dock förmån af en kostelig Åkerjord, som består af Swartmylla; hwaremot i Skogbygden är Sandör, som lider nog af bergsyra. För then skadeliga Landhafran, som nog inritat sig uti nästgräntsande Soknar, äro the likwäl här frie. På Slätlandet räknas Utsädet wid en Helgård til 14 a 16 tunnor årligen, men i Skogbygden icke högre än til hälften. Äng och Mulbete hafwa dock mäst alla tilräckligen. Jemte Hemmansbruket bränner Allmogen Kalk uti åtskillige i Soknen uprättade Kalkugnar, hwartil kalksten köpes i Heda och Wästra Tollstad Soknar; och säljes kalken uti andra närliggande Soknar. Af gamla Minnes-märken är wid pass en fjerdedels mil Öster om Kyrkon, mellan Hemmanen Tjurtorp och Kyrkobakcen, en låg oval Stengrund af 16 alnar i längden, och 12 och 3 fjerdedels aln i bredden inom the 5 qwarters breda murarna, med öpning på muren å Wästra ändan. Thenna Stensättning är förmodeligen gjord uti Hedendomen, tå folket inom dylika förrättade sina Offer, hwarom kan läsas uti Cancell. Råd. Olof von Dalins Swenska Riks-Historia, Part. I. pag. 170. §. 8. Woro ock 2 Runstenar uti förra Kyrkons murar insatte, hwilka under nya Kyrkobyggnaden blifwit sönderslagne och förstörde. På then ena har stådt[1]:
VAKIL. RISDI. STIN. EFTR. ARMUD. FADUR. SIN.
- ↑ Bese M. Göranssons Runst. B. p. 257. N. 914.
