ecclesiolæ ejus in Næsio fusa est Junecopiæ Pastore Samuele Palmæro. Anno MDCCIII.
Soknens Inwånare utgjöra 230 Personer; och äro häruti ej mera än 10 1⁄8 Hemman, af hwilka allenast 5⁄8 är Skatte, och the öfrige 9 1⁄2 Krono. Thes längd är en fjerdedels, och thes bredd en ottondedels mil. I Wäster, Norr och Öster omgifwes hon af Wätern, och å Södra sidon, ther hon är landfast, stöter hon intil Örberga. Inom Soknen är en liten Krono-Skog, hwaruti dock ingen annan tilgång är, än på litet Risbränsle; warandes alle Hemman i Soknen Skoglöse. Jordmån är här nog sweksam, ty han består af skrin Ör- och Sandjord: äro ock til Hemmanen små Utsäden, liten Äng och nödtorftig Betesmark. Af gamla Minnes-Märken ses här uti NordOst wid Wätern, tekn efter en Wall eller Skants, af tämmelig högd, som kallas Getryggen; och på SödWästra sidon om Kyrkan öfwer Sjöwiken är ock tekn efter en gammal Wall. Wid ÖstNässia By, som ligger Öster ifrån Kyrkon, påhittade Bonden Anders Håkanson, som ännu lefwer, ett stycke ifrån stranden, på Wäterns botn, en myckenhet Blykulor, hwilka legat så länge i wattnet, at the af ålder woro utomkring hel hwita, men inuti befunnos the wara af bästa slags bly. Thesse Kulor, som woro stora som en knyt-näfwe, och lågo uti en omkrets af 100 alnar uti rundel, afhämtade Bonden ifrån botn med en klufwen stång, hwaruti Kulorne fastnade, och fortfor han thermed 3 a 4 år, til thes arbetet ej widare lönte mödan, såsom förrut, tå han löste wackra styfrar för blyet. Hwilken tid Kulorna kommit i Sjön, kan wäl icke med wisshet sägas; ty änskönt Krut redan warit påfunnit år 1347, så blef thet ändock ej bekant i Swerige förr
