som han så trolöst brukat emot andre. Han brände sig sjelf inne med sin Dotter Åsa och alt sit hof-folk.
Stenby-Skans, på Toster-ön, hvaraf qvarlefvor ännu uptäckas på bergshögden vid sjön, var ett godt Fäste, och ett försvarsverk emot de öster ut boende folkslagens inbrott, förr än Stockholm anlades.
Almar-Stäket, på Stäkes-ön, var ännu år 1420 ett Krono-Slott; men sedan ÄrkeBiskopen Nils Ragvaldsson fått byta det til sig, blef det på bästa sätt befästat, och fick namn af St. Erics Slott. Om dess öde är förut nämnt [1]. En enda Källare, nyligen nedramlad, har intil vår tid blifvit bibehållen.
Oxeborg, på en holme kallad Oxesten i Grönsö-fjärden, måste varit ett betydeligt Värn under hedna tiden. Af några ännu varande lämningar synes kunna slutas, at Borgen varit anlagd i pyramidal-form, af jord och stora stenar.
Arnöborg, på Bond-Arnön, der nu är säteriet Arnöberg, var ett urgammalt Fäste eller Kastell och en tilflygts-ort under Vikinga-tiden, när folket fruktade något betydeligt anfall.
- ↑ Se ofvanföre s. 88.
