Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/14

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 4 )

med kallsinnighet alla remonstrationer. Deras envishet förmådde oss at påkalla Hamnfogdens hjelp. Han kom, full af ämbetsifver, tog up sin bricka, fästade den på jackan, commenderade länge, svor ännu mera. Ändteligen lämnades så stor öpning, at vår lilla Jakt kunde smyga sig fram.

Vi skilde oss sakta från Qvaien, der jordfrukter och grönsaker finnas högtals utbredde, långs åt Canalen, och der Månglerskan, sittande i et slags tråg, tittar fram som ur en niche.

Långsamt undsluppo vi lukten och åsynen af de stinkande reservoirer, och de vidlyftiga staplar af orenlighet, som årligen föröka sig och tilväxa hela strandvägen ifrån Kornhamn. Policen, tiltagsen, driftig och alfvarsam [1], har icke ännu hunnit sträcka sin omsorg hit. Men dess lyckliga bemödande at befria gator och torg från hinder och skräp, från osnygghet och vattenflöden; dess goda anstalter för almän säkerhet och almän

ord-
  1. Härmed menas icke det Högtärade Politie-Collegium, utan den Inrättning som d. 17 Febr 1776 uplifvades, med en i 250 år afbidad lag för verkställighet och utöfning.