Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/140

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 130 )

lefvor af värn, borgar, ringmurar, dit folket kunnat undanfly och gifva tilkänna genom itände vårdkasar, när något fiendtligt var å färde [1]. I synnerhet voro til Sigtunas och Biörköns försvar flere fästen anlagde på lämpelige ställen. Från Kiersön var en kädja dragen tvärt öfver, och skola märken härtil vid lågt vatten ännu skönjas. En sådan kädja eller bom, har äfven varit lagd i vatnet vid Stocksund, vid Kongshatt, vid Estspröten, och på flere ställen [2] — Alt detta gifver tilkänna en hel annan beskaffenhet i landet under äldre tider. Detta var då allestädes häromkring bebodt af betydande och tiltagsne män, som genom ouphörlige härfärder, sjö- och handelsresor, inskaf-

fade
  1. Då utsattes Byavård, Bötavård och Strandvård. Hos Sturleson omtalas Hästvårder eller Ryttare-vakter. Förnämsta upmärksamheten var stäld på strandernas betäckning. Landet var indelt i skeppslag.
  2. Stundom lades i Sund en stark Tross försåteligen i vatnet; när ovännen kom midt deröfver, spelades med vind stockar på bägge sidor, at fartyget stupade ned med bakstammen, tog vatten och hvälfdes. Sturleson talar härom.