soners mull, som ej så präktigt kunde brännas eller sättas i hög; blefvo sedan hederligare, med många slängor och ritningar utsirade, särdeleles när kunskap om christna läran inträngde sig i norden. Gud vet, hvem som lärdt nordiska folket ett skrifsätt, som här allenast finnes och på intet annat ställe i hela verlden, om icke Oden gjort det [1]. De af våre djupvittre Antiquarier, som påstådt, at Munkar lärdt oss skrifva Runor, i anseende til några Runors likhet med motsvarande bokstäfver i latinska alphabetet, och at Runor således icke annat äro än illa formerade romerska bokstäfver, torde misstaga sig. Skrifkonsten har sannerligen varit känd innan några Munkar hitkommo. Deröfver lämna våra sagor och gamla krönikor ojäfaktige bevis. Om våra Runor skulle leda deras uprinnelse från Munkarne, hvarföre lärde desse mästare oss
- ↑ Han kallas i Eddan, Runhofdi? I Norrska konunga-sagan, skrifven omkring år 1130, säges uttryckeligen: at han förde in Runaskrift och Ritande; om Oden således icke just är Runors upfinnare, så har han åtminstone infört deras bruk i våra orter.
